När jag var liten så fick jag Guldfisk i en skål.. Skålen kunde nog inte vart på mer än max 10l. Var kanske 10-12 år.

Jag hade mina grodyngel i en liten glasslåda tills de blev lite större, de flesta dog rätt fort, flyttade över dom till en större låda o  vissa blev stora grodor men de smet efter ett tag.. Det dummaste jag nånsin gjort :P

När jag var liten hade vi en "guldfiskskål" som kanske var för 20L, med upp till 3st slöjstjärtar åt gången. Hade engelsk sjösten, bottenfilter och 1-2 små växter i den. Bytte allt vatten och sköljde ur gruset 1 gång i veckan. På somrarna hade vi guldfiskarna ute i våran stora damm där vi byggde gömmor åt dem av stenar, ingen av guldfiskarna levde längre än ett år och de hade olika sjukdomar då och då..

Jag har redan läxat upp mamma om detta, så nu vet hon hur man ska ta hand om fiskar, speciellt slöjstjärtar :P

Vi har nog alla haft ett antal slöjstjärtyngel (ja, för de är ju bara yngel när man köper dem 3-4 cm långa).

Jag hade två slöjstjärtar, en kampfiskhane, två kamphonor och två kinesiska algätare i 20 liter. Helt seröst. Ibland när jag städade i akvariet så fyllde jag vasken med vatten, så fick fiskarna vara där så länge.

Kampfisken blev 4 år gammal och den ena algätaren blev 13 år gammal :) Detta var dock för att de fick flytta in till ett 250 liters kar med en sköldpadda. Att de inte blev uppätna förstår jag än idag inte.

Jag kommer ihåg när jag och min kompis skulle gå till stranden. 
Då passerade vi ett dike med jättemånga smågrodor
Vi tog upp varsinn groda och gick med dem ner till sjön och badade med dem.
Men vi lade alltid tillbaka dem i diket när vi hade badat klart x)

När jag var liten så räddade vi 100 tals grodyngel från torkande bäckar. Vi hade dom i flera stora ( gissar på 100L) backar tills de var stora nog att släppa ut. vi hade ingen sjö i närheten. Men vi matade dom med fligfoder, bröd och insekter vi fångat in. Under årens lopp så blev det nog ett par tusen grodyngel vi släppte ut i naturen som små grodor :)
De fick hoppa ut vid ett tjärr. Det var ganska roligt att se 100 tals små grodor hoppa runt

Dessa grodyngel hade 100% chans dö om vi inte plockat upp dom ur bäckarna. dock så lät vi de var i bäckar som inte torkade ut vara ifred. Men dessa bäckar var ganska långt i i skogen och vi orkande inte släpa backarna genom skogen :P

#6

Så snällt av er!

Har haft ett 40L sen jag var liten, först så tror jag vi hade guppys i det, var ju roligt när dom fick bebbar och så, men i slutändan dog alla, mest pga stress tror jag.
Har även haft guldfiskar i det tror jag.
Är så länge sen så det är väldigt suddigt.
Sist nu har jag haft en skalar och 7 guldbarber (var fler från början) och en Ancistrus, men skalaren har äntligen fått ett ordentligt kar och små kompisar.
Vi städade/gjorde vattenbyte kanske 4 ggr om året och det var typ tre algiga små svärdplantor i hela karet.

Men vilken ångest man får av detta nu i efterhand, men som ett litet barn kan man ju inte ha det ansvaret heller.

När jag var liten så fick jag överta en guldfiskskål med två slöjstjärtar i från min kusin som skulle resa utomlands, den ena hette Göran-Kropp och den andra Lille-skutt (efter barnsången om Lille-skutt som slog sig på tån)

De båda bodde i den där sorgligt lilla guldfiskskålen men som sagt, vi visste ju inte bättre då…
Jag älskade dem där fiskarna iallafall och grät floder när Göran-kropp låg död en morgon…

Tyckte synd om Lille-skutt  både för att han blev ensam men också för att vi faktiskt insåg att han bodde för litet.
så han fick flytta till mitt lekis och uppgraderade sig till ett 50-100 liter akvarium. Även det här akvariumet var på tok för litet för en slöjsjärt egentligen…. men jag var så stolt över att Lille-skutt fått massa kompisar och jag kunde kolla på honom varje dag! och alla på Lekis visste att det var min fisk.

Så en dag kom min kompis springandes helt förtvilat utbrister hon "Dem har spolat ner din fisk Elin! dem har spolat ner din fisk i toaletten!"

Jag älskade mina två "Guldfiskar" iallafall och Lille-skutt levde iallafall bra många år på Lekis! :)

Haha, dessa namn alltså!

Min Kampfisk hette Sven, och malen Hit & Dit (med &-tecknet). Och nu har jag Egon och Fläskdoris <3.

Haha! :P Jaa Göran-kropp hette redan så när jag fick honom men nu när jag blivit äldre så kan jag skratta åt att han faktiskt hette Göran-kropp!
Lille-skutt döpte jag då jag var helt inne i den låten just då ;)

När jag var yngre hade ALLA fiskar namn i pappas 500 liters akvarium!
En pappegojciklid vid namn "wannabe" (hur han fick sitt namn är en historia för sig) finns kvar och har väl levt så länge jag kan minnas och ser inte ut att dö på ett bra tag ;) en stor bjässe som pappa egentligen inte vill ha kvar då han har intresset för malawi men det går inte att göra sig av med en fisk som funnits med så länge och trots att det är en fisk så finns det många minnen för mig! :)

inte läst hela tråden men jag tycker inte ni vara elaka, men föräldrar har läskigt sällan någon som helst koll på sånt där. Du kommer att veta bättre och rädda ynglen från dina eventuella, framtida barn/syskonbarn etc :)

Jag gillade att fånga insekter osv, men min mamma lärde mgi rätt tidigt att fånga djur är okej men bara tillfälligt. Man "lånar" bara djuret för att stilla sin nyfikenhet. Hon sa samma sake rom blommor- de är finast om alla får se dem där ute än plocka in dme så de dör (var nog emst att hon hatade att få kg-tunga maskrosbuketter fulla med småkryp) ;)

Däremot var jag urbota korkad första gången jag hade akvarium (före internet fanns i alla hem). Jag läste "tvätta gruset" i en akvariebok. JAg tog det bildligt och tvättae gruset. Fyllde akvariet med såpa och hela köret. Stackars fiskar :( (de var ju inte i karet då men det kan inte ha varit ett roligt akvarium att bo i i allmänhet :(( )

Detta kommer jag egentligen inte ihåg själv utan familjen har berättat det för mig.

När jag var liten skulle jag vara supersnäll och hjälpa min bror att mata hans fiskar, jag var ensam och antar jag tänkte överraska honom eller nått. Så jag hälde glatt upp mat till fiskarna. Problemet var bara att jag nästan tömde en halvfull burk med flingfoder till stackarna…

I karet fanns det en mal som var cs 20cm stor. Då tyckte inte min bror om mig speciellt mycket…

Inte visste jag att alla skulle dö :(

Jag blir lite mörkrädd av denna tråden. Alltså hur mycket föräldrar låter sina barn göra.

Själv så har jag inte haft möjlighet att göra något elakt mot djur som liten vilket jag är glad för idag. Min sambo däremot har tyvärr plågat ihjäl många djur i sina yngre dar för han inte visste bättre. En tokig sak han sysslade med var att han byggde labyrinter där han placerade en levande mus tillsammans med en större varan. :O

#14 det där är ganksa intressant, för barn utvecklar empati olik och för många lärs det in. Din sambo verkade fascineras av det hela, han bord eju förstått att varanen ville äta musen :)

Ja, man blir mörkrädd. Nu mins jag en jättehemsk sak när jag lästr tråden nogrannare. Jag har märkt att det kryllar med smågrodor nu när jag blivit vuxen, men där jag växte upp var grodor otroligt ovanliga. Jag såg nog bara två, tre grodor unde rhela min barndom, ute i det fria.

En sen sommar hittade jag en liten groda, denna tog jag in och "planterade" i en stor 10litershink- emed grus, gräs och vatten. Tyvärr, när min mor upptäckte detta så hade den lille redan rymt. JAg trodde att katten norpat den men en dag när jag skulle städa så hittad ejag stackarn, alldeles platt (ihoptorkad) under sängen :((((( Den hade ävl rymt, hoppat ur hinken och sedan torkatihjäl på golvet. :( Det kändes förjävligt och jag lät bli att fånga fler grodor. Däremo har jag "räddat" ödlor/ möss och grejer från stallkatten. Men ödlor får man ju inte hålla på med men det visste inte jag då.

Jag vill tänka som så att jag är en bättre djurmänniska idag, på bekostnad av …en del djurliv, tyvärr.

Jag hade då ett 6-tal guppys, 6st tetror, 5st Ancistrus och två barber i mitt 20L när jag var 6år. Minns hur extremt ledsen jag blev när alla dog, men idag förstår jag såklart varför. Stackars fiskar! Det var nog det värsta. :P

Men idag är jag väldigt noga med att ha en ''balans'', och det var ju 6år sedan jag fick mitt första akvarium så idag är jag lite mer kunnig! :D

Jag & min lillasyster som är ett år yngre gick en lite småregnig dag & plockade sniglar i en stor 10Liters hink….gick stolta hem till föräldrarna & visade den fina fångsten varpå mor & far sa att dom där får ni släppa ut igen för ni kan inte ha en hink full med sniglar…vi gjorde som föräldrarna sa men ung som man var….6år var jag & syrran 5…..tömde hinken rakt på en väg där bilar kom körandes….snigelmos i stor skala..nog för att det finns många av dom men hemskt öde mötte dessa sniglar. Skäms än idag att man inte tänkte till lite

Jag har väl också gjort tokigheter som att fånga grodyngel och haft i skål som tyvärr dog efter nån vecka… kan ha berott på att de stod på inglasad altan?! =)..

Sen har jag många gånger haft små fisk som mört i leksakshinkar när jag var liten =)

Fast också flera gånger under min barndom haft krabbor som jag fångade med den klassiska klädnypa och mussla metoden alla gånger på husvagnssemester och då var de bosatta i en diskbalja i förtältet… konstigt nog överlevde alla en vecka och blev glatt(?) utsläppta i östersjön igen =)

Jag brukade alltid fånga grodor och salamandrar på somrarna och ha i vårt 54 liters akvarium ;) Sedan så gjorde jag också öar av stenar m.m med pinnbroar emellan i fågelbadet, fångade in skogsmyror och lekte att det var en myrstad ;) Livet på landet! (Y) Fast jag har också räddat en kaja som hade kalkbrist och därför inte kunde stödja normalt på benen. Några snorungar på skolan sparkade på den, men vi tog hem den och gav den kattmat och vatten. Sedan så fick ett hem för fåglar ta hand om den (var så liten så vet inte vad det var för ställe, men de släppte iallafall ut fåglarna som blev friska :) )

Även fast det är lite OT från akvariefisk så när jag var liten och de regnade och alla vet ju att daggmaskar kryper upp på vägarna under regn. Jag satte på mig regnkläder när det regnade och gick ut och räddade alla dessa maskar från vägen och la dem på gräsmattan.

Helt plötsligt efter en tids räddande av maskar så tyckte jag att antalet maskar på vägen minskade och jag trodde helt ärligt att maskarna lärt sig hålla sig undan från bilvägarna tack vare mig! så var inte fallet men oj va stolt jag var!

Jag har även räddat ett antal mördarsniglar från att klippas eller mosas av mina grannar som inte ville ha dem i sina trädgårdar.

Fick också en flashback, när jag läst allt detta.

Som 7-åring försökte jag rädda en stackars abborre från stekpannan, genom att ha den i en stor blå vattenfylld papperskorg och matade den med brödsmulor…

Hur det gick kan alla räkna ut…😕

Men som många av er andra, jag visste inte bättre jag heller……😭

Jag fick engång 2 guldfiskar på 10-12 cm och dom var i en glass kartong och jag var 5-7 år.

Jag hade 2 dv.klogrodor och 10st  Kilfläckstetror i ett 20l utan doppvärmare. Då var jag 8 eller så. Ett tag hade jag även en pansarmal men den dog nog efter några veckor, då köpte jag en till men den dog/försvann också….

Det för med grodyngel verkar populärt! Jag samlade in yngel från ån och lade i glass bunkar som jag hade inrett med sand och stenar, gjort hål och satt toa rullar som tunnlar mellan bunkarna.. De överlevde inte :( Har efter det (var nog 5-6år) började jag rädd djur ist. Och min pappa älskar djur så vi har haft en hel djurpark hemma :) var till och med med i tidningen :O Jag kan fortfarande inte ha ihjäl något djur, när mina fiskar blir dåliga och lider får jag fånga dem så tar min sambo "hand om" dem (tur min sambo klarar av det) haha

Usch man får lite ångest av att läsa den här tråden.
Jag tänket på när jag gick på fritids och var kanske 7-8 år. Då minns jag att man alltid var ute i skogen vid något vatten och hela dagen gick ut på att man skulle fånga salamandrar. Dom hamnade ju såklart i en glasburk och följde med oss barn hem.

Jag minns att föräldrarna inte alls var glada över vad vi kom hem med (detta var vid mer än ett tillfälle), men det som kanske är värst tycker jag är att fritidspersonalen inte fattade bättre..

Ja nog har man gjort mycket som i den åldern var kul, men nu bara dumt. Jag älskade att fånga och "ta hand om" allt från små grodyngel till stora romstinna gäddor. Mina föräldrar var kloka nog att inte låta mig, så dessa hölls i smyg.

Även gäddorna.

Jag fiskade mycket, och fångsten (abborre och mört) togs sedan hem, det var nämligen dags för dom att gå till tandläkaren och sedan till kirurgen…

Salamandrar hade jag också i ett 50L kar. 21 stycken, utan tak så dessa rymde runt i huset. Det var först när mamma skulle storstäda som hon kom på mig. Mattorna skulle tas ut och där under låg förstårs någon stackare som hade blivit ihjältrampad.

Salamandelpannkaka…

första karet jag hade va på 20 lit kanske, i de hadde jag neontetror guppys å en gibbis …. dock viste affären att de va 20 lit.. att de sålde va ganska knas. jag va väll. 10 år

Så.. denna hemska berättelse skäms jag verkligen över.. 

Mitt första akvarium var ett 90-liters, och det kom med min sköldpadda som kom från min granne som hade tröttnat på dem. Jag hade önskat mig ett akvarium i ca 3 månader, så självklart blev jag överlycklig när denna kille erbjöd sig att ge sitt akvarium till mig. Jag hade ingen aning om att 90-liter var väldigt för litet för en reeves hane. I detta hade jag även några platys i. När det akvariet gick sönder (en läcka formades över och vatten rann ur rätt fort) så köpte min pappa ett 60-liters dagen efter det gick sönder, min sköldpadda var tvungen att vara i en hink tills vi skaffade något akvarium.

Jag förstod då att 60-liters var för litet, och det sa dem till mig också i min djuraffär. Men, min pappa envisade sig med att det skulle fungera och killen i djuraffären sa också att det skulle fungera, under ett tag (vi skulle vara tvungna att uppgradera informerade han oss om, och tack gode gud för personalen i denna djuraffär). I det 60-liters så fick mina platys nu bo i. Så, jag tjatade och tjatade i flera månader, men pappa hade aldrig råd med att köpa ett större akvarium. 

Jag googlade och googlade och försökte komma på en lösning, jag fann bilder på "trä-terrarium" till sköldpaddor, och då förstod jag ju inte att detta var bara till land sköldpaddor egentligen. Min pappa byggde då ett rätt stort terrarium, problemet var att det var ungefär 1/3 vatten bara. Jag märkte att det var för litet med vatten, kan inte ha varit mer än 30 liter av vatten. Jag började tjata och tjata igen. Om och om igen. Tillslut, äntligen, så fick jag ett 220-liters i julklapp, och oj vad jag blev glad då. ^^ Detta var förra julen, jag var 13 år. Jag har inte varit en akvarist särskilt länge egentligen :( Denna jul blir det ett ordentligt ytterfilter till mitt 220-liters!

Detta är väl ingen elak historia på det viset, men när vi var små hade vi ett akvarium med några slöjstjärtar.

Två av dem var sådana där svarta med utstående ögon. Någon av mina småsyskon hade vänligheten att döpa dem till Pappa och Farfar.

Så en sommar höll min pappa och farfar på att bygga ett tak eller nåt till balkongen som låg på andra våningen, och de klättrade väl på det som fanns att klättra på, de hade ju inga byggställningar eller nåt sånt.

Vi andra var ute på framsidan och pysslade på gården. Så kommer min lillasyster utstörtande från huset och skriker " Farfar har dött!!".

Mamma fick väl panik eller nåt och sprang ner till baksidan för att se om farfar gjort illa sig, men han och pappa snickrade på och fattade inte alls vad hon pratade om.

Minns inte om min syster fick sig en utskällning, för sådär får man ju inte skämta, innan det uppdagades att det var fisk-Farfar som flöt med magen i vädret.

Jag kan inte påstå att jag va så liten men för ca 6 år sen så hade jag den näst största kackerlacks arten som jag sedan lessna på när de fick ungar. Så jag tar de vuxna djuren, 7st, på ca 10cm+ och la dem i en liten plastburk med små hål i. Inget annat än djuren i. Sen skulle jag ta med dem till skolan och ge dem till en kompis som ville ha dem. Jag glömmer självklart djuren och sen när jag kommer hem så har mamma fått syn på dem och blir arg för jag får inte ha sådana djur hemma… Så jag gömmer dem. Jag glömmer såklart att ta med dem till skolan dagen efter med. Sen är de dax för praktik i skolan och jag åker iväg i 4veckor till en djurpark långt bort. Sen när jag kommer hem från min pracktik så har jag helt glömt bort att jag änns har dessa djur i en låda nånstans i rummet. De går ytterligare 3 veckor innan jag av misstag upptäcker dem och blev helt paff. De har då lagat i den lilla burken i ca 7 veckor. Hur faaaaannn kunde jag va så klantig. Kände mig otroligt skamsen och hemsk. Dessa kackerlackor LEVER alltså fortfarande och har endast ätit upp två-tre ben på varandra. Helt sjuka djur! Jag blev lite farsinerad men hade samtidigt sån sjuk jävla ångest. Hemskt var de. Matade dem direkt och tog med mig dem till skolan dagen efter och de fick ett bra hem. Vad gjorde jag med alla ungar då? Jag matade upp vissa och övriga ungar släppte jag ut i skogen. Japp så "smart" var jag. Med de sjuka överlevnads generna kunde de lätt tagit över hela jävla skogen, haha. Men jag får hoppas att de frös ihjäl när vintern komm. Det är de absolut hemskaste jag gjort! Skäms massor.

Jag och min bror hade akvarium i flera omgångar som små. Kommer inte ihåg hur många liter dom var på men gissar på typ 45-55. Där stoppade vi ner allt möjligt, blåguramis, Scalare, Ancistrus m.m Pappa skötte iallafall vattenbyten, tack och lov.. Men när jag blev äldre, typ 10-11, så minns jag att jag gick till djuraffären själv och köpte en kampfiskhane och ett plastakvarium på typ 1 liter, hällde i kranvatten och la ner fisken. Inga medel, inga vattenbyten, inga växter, inget grus, inget filter, ingenting. När den dog köpte jag en till…… Minns även att vi hade en guldfiskskål med en slöjstjärt i.

Vi hade grodyngel i en stor skål när jag var liten. Helt utan filter och vattenbyten och ändå lyckades vi få upp 40-50 st små grodor som vi släppte ut :s

Härlig tråd, om än med en hel del tragiska inslag. Imasy, jag höll på att skratta på mig åt din historia om farfar som hade dött!😃

När jag var liten hade mina kusiner ett 40-liters akvarium med Svärdbärare, scalarer och kanske fler fiskar som jag inte minns. Så småningom dog de en efter en och planen var att lägga ner akvariet - men inte förrän den gamla scalaren som var kvar hade dött. Det tog flera år!

En annan kusin hade ett 63-liters sällskapsakvarium med bl a ett par palettciklider. En gång, när jag precis hade börjat upptäcka akvariehobbyn, satt jag mycket fascinerad och såg hur detta par vaktade ett stim yngel i det lilla akvariet. Så småningom blev det bestämt (bland de vuxna) att jag skulle få överta akvariet, men när det väl var dags kom chocken: samma dag som akvariet skulle hämtas vägrade tjejen som ägde det att släppa det ifrån sig!

Mitt första akvarium, som jag fick i 12-årsåldern, blev i stället ett 65-liters som köptes i vår zooaffär. Trots att jag var relativt påläst ville jag ju ha så många arter som möjligt, så jag gjorde det klassiska felet att köpa två neontetror, två sebrafiskar, två kopparbarber osv. Så småningom blev det även scalarer, segelfensmolly och diverse "smått" och gott… kunde de verkligen kräva så stort utrymme som böckerna påstod, när så många andra hade dem i små akvarier?

Så småningom fick jag ett 165-liters akvarium, där också en hel del fiskar passerade revy genom åren. Ett tag hade jag ett fint scalarepar som lekte gång på gång, även om jag inte kunde ta vara på ynglen. En gång köpte jag ett stim unga blåciklider för att låta dem para ut sig så att jag sedan skulle behålla ett lekvilligt par. Det tog lite tid innan jag gjorde mig av med de andra, och vid ett tillfälle lekte fyra par samtidigt i 165-litersakvariet! Något som inte direkt är att rekommendera.

En gång när balansen i akvariet inte var så bra och vattnet lite grumligt, kom jag på den smarta idén att filtrera över aktivt kol. Jag fyllde ytterfiltret med sådant när jag var hemma en helg - jag hade börjat på Malungs folkhögskola 40 mil hemifrån. Efter några dagar ringde mamma och sa att fiskarna dog en efter en och hon hade flyttat över så många hon kunde till mina mindre akvarier. Jag fick åka hem så fort jag kunde (nästa helg) och kolla upp det hela. Kanske var det inte så bra med ett filter som i stort sett slog ut akvariets mikroliv… ;)

Ja, det finns mycket dumt man har gjort genom åren. Kanske kommer jag på fler saker framöver.

Olle

Den klassiska, guldfiskar/slöjstjärtar (minns inte vilket av dom) i en ful liten skål. Samla grodyngel och försöka "rädda". Helt sjukt egentligen, vad föräldrar tillåter en att göra :P

Visst har man gjort mycket man önskar att man hade låtit bli. Jag har många djurliv på mitt samvete.
Fiskade mört med håv ur bäcken och hade i hink över natten. Blev begravning morgonen därpå…
Hade mitt första akvarium, 25 liter med kanske 5 Guppy, 2 Ancistrus, långsträkt pansarmal och 2 HAJMALAR (yngel). När hajmalarna dunkade i glaset från sida till sida typ varannan sekund så fick jag köpa ett större akvarie, hela 63 liter.. Jag fick sedermera byta in hajmalarna mot slöjstjärtar. Hade alltid minst 2 där i (vilket jag tyckte måste  vara lite för djuraffärsägaren hade sagt att jag kunde ha 20 st).
På somrarna fångade vi "ödlor" (mindre vattensalamander. Dessa dog nog inte vad jag kan minnas, men de hade nog inte en trevlig tid hos mig endå i den lilla dunaburen. En sommar hittade min kompis ett musbo under en buske i hennes trädgård. Under ett par veckor så lekte vi med musungarna, bar runt dem som tammöss och lät dem sitta i hammocken tills vi blev påkomna. Otroligt att vi inte blev bitna (det hade vi förtjänat). Varje sommar så var min största hobby att gå längs med vägdikena och fånga grodor. Dessa släpptes visserligen efter inspektion med torra barnahänder, men ändå…
Nä, synd att man inte hade en riktig förebild i stället som kunde stilla ens nyfikenhet på rätt sätt.

När jag var liten så bodde min pappa brevid en liten damm (min farbror som byggde huset skulle bygga en pool där men detta var på Fårö på Gotland så det var kalksten alldeles under marken så han kunde inte gräva så djupt någonstans, det blev istället en damm som bara stod)

I denna damm blev det alltid salamandrar och grodyngel på våren men vattnet dunstade bort så fort det blev varmt så jag och min syster "räddade" typ 13 salamandrar och hade i ett ca 150L akvarium ute på gräsmattan.

Akvariet var trasigt så vi fick fylla på med vatten minst en gång per dag men vi tog ju kranvatten >.< det slutade alltid med att salamandrarna försvann (inget lock, ute på gräsmattan) eller grodorna blev små svarta grodor som vi släppte tillbaka när vattnet kom på hösten. 

Förstår inte varför föräldrar tillåter att man leker med djur…