Hur stort är akvariet? Med en fjuttig växt kan du tyvärr inte förlita dig alls på det naturliga kretsloppet.

Plantera 1/3 av akvariets bottenyta, så kan vi sen se hur det blir. Nitrit/nitraten som malarna genererar bör överskrida nivåerna av vad en växt kan käka upp. Bakterierna i akvariet kanske inte heller räcker till. Malarnas naturliga miljö är allt från större dammar till vattendrag. Oavsett vilket dör malarna även i det vilda om syrenivåerna går ner och nitriten upp. De ÄR tåliga, men klart måste man tillföra fräscht vatten då och då, precis som en källa i det vilda skulle.

Allt beror på storleken på akvariet. Är det på 100-150 liter ska det gå bra att dra ner vattenbytena till 30% varannan vecka istället. Men där under skulle jag inte våga påstå annat än att det behövs.

Men som sagt. Vill du ha ett självgående akvarium är det "bara" att plantera det ordentligt med snabbväxande växter och mata klokt och inte för mycket. På så sätt kan du med lite tur byta vatten en gång i månaden med god framgång. 

Jag ville som sagt inte fokusera på själva städningen, utan hur ekosystemet skulle fungera, vad som händer och vad reaktionen blir hos växter/malarna. 

Kommer dem vantrivas? Dör växten? Händer något med vattnet? Överflöd av ämnen?

#2

Du tänker så :) I see.

Det är en relativ komplicerad process, så får jag det fel ber jag alla som läser att rätta mig. Jag håller det kort för att undvika misstag.

Om du stryper tillförseln av färskt vatten, så har vi nu en stillastående liten damm. Ju mindre karet är, ju snabbare går det åt skogen.

Du kommer fortsätta tillföra foder, som dels ruttnar i akvariet och dels kommer ut bakvägen i form av avföring. Avföringen och resterna av maten ligger då och skapar farliga ämnen som nitrit och nitrat tillsammans med ammonium och ammoniak. Samtliga är ämnen är skadliga i höga doser. Nitrit och ammoniak är dödliga för fiskar.

Bakterier i akvariet jobbar för att bryta ner dåliga ämnen, men kan inte på egen hand fixa det. Med hjälp av växter som "äter" näringen i akvariet kan man minska belastningen på fiskarna. Ju snabbare växterna växer, ju mer näring förbrukar dem. Anubias ses som värdelös i detta syfte, medans vattenpest och musselblommor exempelvis är några av de effektivaste växterna.

Igen. Utan ordentligt med snabbväxande växter försvinner även denna hjälp.

Och här står vi då med nitritspikar och döda fiskar, då vi bara slänger i mer och mer skit i akvariet utan att städa efter oss. Det är därför man hjälper akvariet genom att tillföra nytt vatten och kasta bort dåliga ämnen. Slutar du efter ett års vattenbyte har akvariet vant sig vid detta, och kommer i obalans. Ibland går det bra att hitta en balans som tillåter vattenbyte en gång i halvåret (för att ta i ordentligt!). Men det gäller då att ha ofantligt lite fiskar i förhållande med växter och mata mycket sparsamt, samt att förstås fylla på vatten när det avdunstar.

#3

Mycket bra, nu hamnade vi där jag ville hehe! Härligt. 

Jag förstår och vet egentligen inget mer eller mindre än dig, så kan därmed inte säga mot. Däremot vill jag dyka djupare i ämnet ännu ett snäpp, hehe. 

Om vi kommer överens om att det bildas nitrit och nitrat som i korta drag är en dödsfälla för fiskarna i överflödiga mängder, kan vi sukta efter varför det är farligt. Har du forskat närmare det?

Vad skulle fiskarnas symtom/reaktion bli och hur skulle dem signalera "Hej där, jag håller på att dö" generellt sätt? Slö, deprimerad eller helt tvärt om extremt stressad, "maniskt" beteende?

#4

I regel så blir fiskarna slöa, drar sig till ytan eller står stilla. De "flämtar" och beter sig inte som i normala fall.

De kan också svullna och bli röda om gälarna. Det är en indikator. 

Nitriten reagerar med fiskens hemoglobin och bildar methaemoglobin, vilket medför att blodet inte kan transportera syre. Det resulterar i hjärnskador, organ som dör och slutligen döden för fisken. Även då du byter vatten kan skadan vara skedd, exempelvis som efter du fött ett barn och navelsträngen suttit runt halsen.