Detta är en liten solskenshistoria =)

Det var som så att jag flyttat för att plugga, och då jag tänkte veckopendla hem så lät jag inte bara mina 240 liter stanna hemma, utan även den mindre tanken med min då 2,5 år (från då jag köpte honom) kampfisken Crap stanna hemma.

Några månader senare skulle även min kille flytta, lägenheten vi hade blev för dyr att stå för som ensam betalare. Fiskarna skulle vara det sista vi flyttade.

En kväll ringer han mig och berättar att Crap är död. Bara sådär ändå, han hade simmat glatt och ätit som vanligt bara nån dag tidigare, vilket jag själv sett. Värdena stämde.

Killen var så ledsen att han inte hade hjärta att spola ner honom. Dagen efter var han till den gamla lägenheten en snabbis, och stack då ner handen och petade på honom, ingen reaktion. Han flöt med som ett löv. Ingen tvekan om saken, han var död.

Kris på jobbet gjorde att han var tvungen att gå utan att hinna göra något då med. Två dagar senare så åkte han dit för att spola ner Crap och göra slutstädningen. När han har den lilla hinken, med Crap och en del vatten i händerna så förvånas han av att han inte hunnit börja visa förruttnelsetecken. Tar än en gång på ficken, som låter sig lyftas ur vattnet utan en enda rörelse.

Men, när han börjar hälla vattnet ur hinken så börjar Crap simma mot strömmen! Fiskjäkeln lever!

I tre dagar har han vart "död". Killen testade allt, knackade på glaset, vilket alltid fick honom att simma mot glaset och kolla efter mat. Rörde runt i vattnet för att göra en ström, han puttade på honom och lyfte tillochmed upp honom.

Detta är nu 6 månader sedan, och Crap simmar fortfarande runt och pattrulerar sin tank.

Tackar min lyckliga stjärna att han inte hann åka ner i toaletten. Den fisken har vart med ett tag, och om det mesta.