#0: Ja det är jättetråkigt att hobbyn är i utdöende.

Jag håller med om att man skall inte titta på influenser utan man skall prata med "vanliga" människor som kanske har hållit på ett tag. Jag själv har haft akvarium i över 40 år och jag har fortfarande ett antal akvarium, fast bara två igång.

Jag önskar att man kunde få folk att förstå hur dyrt och svårt ett sådant akvarium är att bygga upp, sedan kraschar de rätt ofta eftersom allt är inriktat på tekniken, och inte på miljön .

Ett intressant ämne, om än sorgligt i dessa tider. Jag som tillhör den lite äldre stammen sörjer att det numera finns mycket få aktiva akvarieföreningar i Sverige, för jag tror faktiskt fortfarande på att träffa andra akvarister och dela erfarenheter "live". Numera finns ju allt på Internet, på gott och ont. Massor av information för den som hittar rätt, men hur vet man vilken man ska välja? Värstingarnas "superakvarier" verkar ju så spännande. Tänk om man kunde diskutera med folk som har egna erfarenheter, och försöka släppa prestigen. Det fina med akvariehobbyn är ju faktiskt att man kan lägga den på vilken nivå man vill. Även ett enkelt akvarium kan vara väldigt fint och fungera utmärkt utan den svindyra utrustningen, om man har den grundläggande kunskapen om hur det ska skötas.

På 80-talet försökte jag starta en akvarieförening på min hemort. När jag då pratade med folk som jag visste hade akvarium, fick jag gång på gång svaret: "Jag ska fråga om min pojke är intresserad". Ett akvarium sågs närmast som en barnleksak, inte som något vuxna ska hålla på med. Kanske såg man framför sig ett 40-liters akvarium med vanligt akvariegrus, en enkel lysrörsramp, ett litet innerfilter, grönskande växter och några Guppy som simmade omkring. Egentligen en alldeles utmärkt början, men kanske inte så lockande för vuxna som vill ha "riktiga" grejer. Att så många satsar på svindyr utrustning och teknik för att få ett "superakvarium" - kan det vara en reaktion mot det enkla "leksaksakvariet" för att man vill visa att detta minsann är något för vuxna?

Fram till förra året hade jag sju akvarier igång, som inte var särskilt märkvärdiga men mycket trevliga. Sedan jag tvingades flytta har jag inga igång, för jag hoppas snart kunna flytta igen. Då ska jag ha akvarier igen, och odla lite fisk precis som förut. Fortfarande är jag med i akvarieföreningen, för det är ju så roligt att träffa de andra akvaristerna. Kanske har jag fortfarande ett och annat att bidra med i diskussionerna, om än inte några gods på auktionerna längre.

Folk som inte håller på med akvarie har ofta fått för sig att det ska vara jättemycket jobb med fiskar. De tror nästan att man städar och petar på sina kar varje dag. I ett av mina kar har jag inte gjort ett enda vattenbyte sen vintras och matar den enbart, jag har nog inte ens varit där och pillat.

Jag får känslan att alla vattenvärden man ska ha koll på, hur balansen ska hållas, nitritcykeln och allt det där skrämmer folk och att det får det att kännas mer invecklat än vad det är. Alla vattenmedel man kan köpa… de behövs sällan om man har bra vatten, växtnäring behövs ju inte om man har enkla växter, sedan finns det 5 tusen olika foder till alla möjliga fiskar för att inte tala på all akvarieutrustning som folk inte vet vad de används till. Jag är rätt ny i hobbyn (3 år kanske? 4?) och kan komma ihåg att jag kände likadant fram tills jag lärde mig att det är bara så invecklat som jag gör det. Men i början var det jätteförvirrande.

Sen kanske detta är en konstig sak att säga men jag gillar att det är litet och inte så populärt med akvarie. Alla "akvarie-människor" jag träffat har varit otroligt trevliga, jag har bara haft positiva upplevelser. I mina andra hobbys har jag träffat rätt så otrevliga människor

#2: Jag är också "gammal i gamet" så att säga, och jag har inte alls så avancerade akvarium. Ett av mina akvarium har jag lagt ner väldigt mycket pengar på, men det är också måttbeställd från Tyskland. Terkniken är inte als så avancerad, utan jag har ledramper och ytterfilter FX6, det är väl egentligen den enda teknik jag har i det karet. Däremot så har jag lagt ner väldigt mycket pengar på inredningen.

Bild från precis innan jag stängde ner det. Jag har inte ställt upp det än, eftersom vi letar hus, och jag vet inte när vi hittar ett hus vi vill ha.

#3: Jag gör inte mycket med de två jag har igång nu heller, de står och går. jag fyller på vatten när det behövs och jag matar.
Däremot ser jag att jag har fått invasion av posthornsnäckor i det lilla 🙈

#3 Säkert tror många att det är en väldig massa jobb och att man behöver alla möjliga tester, vattenberedningsmedel och rena kemikaliefabriken. Kan det kanske ha att göra med att den främsta informationskällan ofta har varit någon zoohandlare som gärna vill sälja både det ena och det andra och det tredje som man egentligen inte behöver? I akvarieföreningen kunde man (och kan fortfarande på vissa håll) träffa vanliga akvarister med erfarenhet av akvariehobbyn just som hobby, inte som inkomstkälla. Varför göra det krångligare än det är, när man främst är intresserad av att se vackra fiskar och kanske få dem att föröka sig? Inte av att sälja den där dyra pumpen och tjäna en rejäl hacka på den? Och så tjänar förstås handlaren mer på att sälja femton scalarer än fem Guppy, kanske utan att fråga köparen hur stort akvarium han har. Jag menar förstås inte att alla zoohandlare är sådana, men det är oftast säkrare att lära sig hobbyn av folk som inte har några ekonomiska baktankar. Många börjar med för många eller stora fiskar, och för lite växter, och då blir akvariet svårt att få i balans.

En annan fundering jag får är att "nybörjare" åtminstone förr ofta har setts som ett fult ord. Alltför ofta har jag hört från yngre akvarister att "jag är ingen nybörjare längre, jag har haft akvarium i flera veckor". Kanske hade man läst att t ex Diskus inte direkt är någon nybörjarfisk, och man ville ju så gärna ha just sådana. Men försöker man hoppa över nybörjarstadiet, missar man en hel del viktiga erfarenheter som är bra att ha med sig. Jag minns till exempel någon som hade hittat mystiska ägg i sitt akvarium, och undrade om det kunde ha varit platyn som hade lagt dem. "Va? Föder den levande ungar?" Det stod inte i den ganska kortfattade artbeskrivningen i den tegelsten han hade som lärobok. Däremot hade det stått i den lilla nybörjarboken han tydligen hade hoppat över, med all grundläggande information översiktligt samlad i några enkla kapitel om hur man sätter upp ett akvarium med inredning, teknik, växter och fiskar. Kanske inte tusen arter av varje, men allt man behövde veta om de femtio eller hundra fiskar som var med. Efter att ha hållit på med akvarier i närmare 50 år är jag långt ifrån fullärd, särskilt inte om jag skulle komma på att börja med någon ny fiskgrupp som jag inte hade intresserat mig för så mycket förut. Skulle det för övrigt inte vara väldigt tråkigt om man kunde allt och aldrig hade något nytt att lära?

Hej!

Joachim Mundt… :-)

Jag är tysk, tycker om honom, men håller inte alltid med honom ("Diffu light")

Men det finns nog få som har så bred kunskap om akvaristik som han.
Akvaristik i Sverige är ett sorgligt ämne, tyvärr har inte ens Aquascape lyckats göra det mer populärt. Gammal gubbe hobby?
Att sälja ett akvarium till ett rimligt pris är nästan omöjligt, man blir inte av med det.

Hälsning,
Dirk

Ja, akvariehobbyn kanske har gått hela vägen från barnleksak till gammal gubbe-hobby, även om just den här gubben har varit tvungen att göra sig av med sina akvarier, förhoppningsvis tillfälligt. 😉
Och visst, det går knappast att bli av med ett begagnat akvarium längre. Nya akvarier kan ju numera vara så billiga att de knappast har något andrahandsvärde. Väldigt tråkigt egentligen, för det leder säkert till att många fina, funktionsdugliga akvarier hamnar på soptippen. Jag minns en period på 80-talet då norrmännen var galna i lite större akvarier till vad de ansåg vara rimligt pris. En gång köpte jag ett 110-liters akvarium för 75 kr i en svensk second hand-butik, och sålde det några dagar senare i Oslo för 500 kr. Sådant kan man inte göra idag. 😉

Jag kanske ska förtydliga lite vad jag skrev i #5. Så länge jag kan minnas har nybörjare alltid varit mycket välkomna hos akvarieföreningar och i liknande sammanhang. De erfarna delar gärna med sig av sin kunskap och ger värdefulla tips som kanske inte är lätta att få på andra håll. Men det förutsätter ju att man erkänner att man är nybörjare - vilket inte alltid är populärt. Drar man igång alltför avancerade projekt utan att ha den erfarenhet som krävs, är det lätt att kraschlanda. Bättre då att börja med något enkelt som man vet att man lyckas med, så blir det hela mycket roligare.

#6: Jag är ju en tant, så det är väl isf en gammal tant hobby också isf 😉

Nej skämt åsido. Ja jag vet inte riktigt vad som har hänt med akvariehobbyn i Sverige. De akvarieföreningar som finns kvar och är aktiva kan man räkna på ena handens fingrar känns det som.
Sen gör det ju inte saken bättre att de stora kedjorna såsom Arken, Dogman,Djurkompaniet m.fl ser ju endast pengarna och säljsiffrorna, så de säljer ju vad som helst till vem som helst med ett 50 liters akvarium.

Det är ju klart so fasiken att om man som nybörjare köper ett akvarium, säg på 56 liter och vill ha slöjstjärtar t.ex så säger oftast de i butiken att "Ja men det fungerar alldeles utmärkt" Sen måste man ju ha någon som städar också, så då släpper vi ner en Ancistrus eller två, det blir jättebra.

Hur länge tror ni det akvariumet klarar sig innan det kraschar ? Inte undra på att nybörjare inte vill fortsätta med hobbyn efter en smäll, både mot ekonomin och psyket, som detta.

#8: Det finns andra faktorer som spelar in och som inte bara påverkar akvaristik negativt.
Internet verkar till exempel göra det överflödigt att gå med i föreningar. Även schackföreningar lider av detta,
Dessutom finns en allmän trend mot individualisering. Alla vill att allt ska gå precis som de vill. Till och med resan till närmaste förening ses som en börda.

Tyvärr inte bara akvariehobbyn som blivit lidande, fågelhobbyn har också krympt senaste åren och även kaninhobbyn tappar medlemmar (även om den ändå känns starkare än övriga "smådjurs" föreningar). Vet flera lokalföreningar både inom fågel och kanin som inte längre existerar (som jag var medlem i för ett antal år sedan).

Skulle vara intressant att se hur det är i andra länder, är det en nedgång för olika (djur)föreningar där också eller håller de sig stabila/växer. Vad skulle i så fall vara skillnaden?

Den känslan jag fått lite när det kommer till föreningar och få dem att hålla sig flytande och ordna aktiviteter är att folk inte vill/orkar engagera sig på frivillig/ideell basis.
Tex om man tittar på ridskola, när jag var ung så var det kö (nästan "slagsmål") till att få bli skötare på hästarna i stallet (även de "elaka" hästarna hade skötare) och en stor del av ens lediga tid kunde spenderas med att pyssla i stallet. I dagsläget verkar barnen mest bara komma dit och rida och sen iväg på nästa aktivitet eller hem till datorn/plattan det är supersvårt att ens få några få att sköta de snällaste av hästarna.

Överlag känns det lite som många inte vill lägga ner tiden som krävs utan vill bara bli serverade kakan utan att behöva baka den innan.
I slutänden blir det ju för tungt jobb för de stackars få riktiga entusiasterna som blir kvar och får bära allt på sina axlar.

#0: Det är samma i Örebro, endast 1 akvarieaffär sen finns det en större entusiast som har försäljning i sitt garage utanför stan.

#10: Vi ser även det samma i den renrasiga hundaveln faktiskt. Alla dessa "designeruppfödare" sprutar ut valpar. De uppfödare som kämpar med att bevara sina raser är inte många kvar nu.

Ta beardisen t.ex. För några år sedan hade vi många aktiva uppfödare, nu är det kanske 4-5 stycken kvar av de "gamla". Registreringsantalet har minskat med nästan 70%. Avelsbaden blir trängre och trängre, så några har börjat importera sperma eller hundar för att bredda basen, och det är inte billigt. Det är dels inköp av hunden, sen är de importkostnaden och alla sprutor som hunden måste ha och i viss mån karantänen också. Sen tillkommer även DNA test på både sperma och hundar.

Våra beardisar är efter uppfödarens egna linjer såklart, samt importerade hundar eller sperma.

Jag som starta upp mitt kar i januari/februari efter att inte haft på minst 20år tycker det har varit mycket bra med den här sidan o flertalet på fb. Jag har via FB hittat ex antal föreningar inom akvarievärlden och hittar nästan dagligen nya grupper, ( väldigt farligt för en som vill ha ALLT)

Jag har redan planerat in att försöka åka på 2 kommande auktioner ( mest för att hitta växt o tillbehör) Kanske några snäckor. Ska bli så skoj, hoppas på att fynda.

Jag som medlem i en akvarieförening (Örebro), ser sedan ett par år tillbaka en uppgång i medlemsantalet och antalet personer på våra månadsträffar. Våra auktioner är som tidigare mycket välbesökta med folk från hela Sverige & Norge.

Gällande butiker i Örebro så går det från 1 till 3st som kommer att nu den närmaste tiden. XL Zoo har precis öppnat och planerar en akvarieavdelning med ca. 300st akvarier.
Även Aqua Wildlife i Mosås slår upp portarna den 27/9.

#14: Hoppas ni får en lika fin akvarieavdelning på xl zoo som dem hade i Barkarby (innan de sålde och det blev zoo.se istället ☹️).

#14: Jag bor också i Örebro och är relativt ny i hobbyn men har redan för många kar hemma enligt min sambo 🤣

Vad är det för förening du är med i?
Fan vad kul med nya butiker

#16: Finns bara en akvarieförening i Örebro det är Örebro Akvarieklubb :)

https://orebroak.se/