Jag skulle avlivat den…

Funderar på det. Den är väldigt stilla. Först var den bara böjd men den betedde sig normalt. Helt plötsligt är ögat borta och den är bara stilla.

Jag själv skulle inte fundera på det. Jag skulle avliva den direkt så den slipper lida :)

Hmmm, hade det varit lika självklart att svara "avliva den" om det hade handlat om en människa som blivit blind på ett öga och tar sig fram med krokig rygg?

Enbart för att fisken inte ser på ett öga och kanske simmar lite annorlunda tycker inte jag att det är skäl nog att avliva den. Tänk bara på slöjstjärtarna - de simmar långsamt + har vissa arter tex Black Moore begränsad syn…

Självklart är det upp till ägaren som kan studera fisken att avgöra vad som bör göras i nästa steg. Jag menar inget illa, utan ville bara lyfta fram problematiken i resonemanget och belysa situationen på ett annat sätt🙂

#5 Visst kan man tänka så :) Jag tror dock att de flesta människor inte anser att en sjuk fisk och en sjuk människa är samma sak. Förutom det uppenbara så har ju människan massor av läkarvård och kan berätta hur dom mår. Fiskar har ju inte samma intelligens och känslor som vi har, så att fisken simmar runt och tänker "Åh nej! Jag vill leva, hoppas dom inte dödar mig" är troligen inte fallet :) Om en fisk lider, så skulle jag avliva den. Om det inte går att bota dvs. Och man kan ju inte ta en fisk till veterinären. Har själv avlivat 1 Guppy och 1 barb i mitt liv. För en fisk att dö tar en sekund om det görs på rätt sätt och dom förstår ingenting. Därför avlivar jag hellre en väldigt sjuk fisk än att behålla den och riskera att fisken har mycket ont och/eller går en plågsam, långsam död till mötes. Bara min åsikt ^^

Intressant diskussion! För mig är det dock: Liv som liv. Varför ska en fisk:s liv vara mindre värt egentligen? Och vad ger oss människor rätten att "leka Gud" och bestämma vem som ska leva och inte… Hur vet vi egentligen att en fisk lider? En levande varelse (människa som djur) som får cancer exempelvis går ju oxå en plågsam, långsam död till mötes, så vart går gränsen för ett värdigt liv? Jag menar, varför är det självklart att en sjuk människa ska få hela sin - om än - begränsade livslängd?

Den är inte lika stilla längre. Vet inte riktigt om jag ska avliva den…

#7

Jag hade en fisk vars hade starr/blind på båda ögonen. Den kan mycket möjligen ha sett någon få procent, men inte mer. Den levde glatt och led inte av sin obefintliga syn. 

Däremot avlivade jag den precis faktiskt, på grund av följd missbildningar i ryggrad som visade sig, knölar och inre opassande organ osv. 

Så länge fisken upplevs glad och frisk för övrigt, utan vantrivsel, skulle jag observera och avvakta tills den visar uppenbart tecken på tappad livslust. För det har alla individer på denna jord förmåga att göra oavsett art eller biologi.

#4. Svaret på det resonemanget kan ju enkelt uttryckas genom följande scenario. Om min granne Märta skulle bli blind (krokig är hon redan) så skulle inte jag och övriga i grannskapet utnyttja denna svaghet och passa på och mumsa och gnaga på Märta när hon i sitt försvagade tillstånd försökte gå och hämta posten. #6. En cancersjuk människa. Och en krokig Neontetra med ett öga. Verkligen? Allvarligt? Seriöst?

En människa kan få vård och hjälp mot det onda sedan om människan är så dålig att läkarna anser att det inte kommer att funka så kan dom faktiskt bestämma att avsluta behandlingen så det så och jag ser lite på samma sätt ser jag att jag inte kan hjälpa fisken så blir det avlivning… Men sedan kan ni själv tänka er smärtan att förlora 1 öga utan bedövning jag kan bara säga att sätt jag i ett rum med en sån människa och jag såg hur mycket den led och inte kan hjälpa den så är jag faktiskt inte säker men jag tror jag hade hjälpt den människan genom att klubba ner h*n. Fisken lider och det är snällare att få slut på lidandet då vi inte kan Göra något åt det

#9 Tycker att du har en väldigt tråkig attityd. Bara för att du inte håller med mig behöver du inte vara nedlåtande.

#9. Det var inte min mening att vara nedlåtande. Jag håller faktiskt med dig i sak. Djurens liv har ett stort värde och ska absolut respekteras. Men när man skaffar ett djur vilket som helst så tar man även på sig ansvaret för att det djuret skall ha ett gott och värdigt liv och inte orsakas lidande i onödan. Jag hade en hund som hette Nero. En väldigt vacker Berner Sennen, min vänliga jätte som jag älskade över allt annat. Han var med mig överallt, han sov i min säng och var den som jag först vände mig till när jag var ledsen eller nere. Det fanns inget som tröstade som att krama honom och gömma ansiktet i hans mjuka svarta päls. I augusti 09 blev han sjuk, han åt inte och gick ner i vikt, pälsen slutade glänsa och hans alltid glada ögon såg bara ledsna och trötta ut. Var hos 3 olika veterinärer men ingen kunde ge något vettigt svar på vad som var fel. Tillslut tog jag honom till blå stjärnan en fredagkväll. Han röntgades och veterinären sa att han hade cancer i magen och att det var mycket plågsamt för honom. Han borde avlivas direkt var hennes rekommendation. Jag förklarade att jag ville att han skulle få somna in hemma i sängen. Jag hade planerat att när den dagen kom så skulle jag ringa hem distrikts veterinären. Men det vore djurplågeri sa hon. Så jag fick ta med min älskade in i ett rum, och där fick han sluta sina dagar med sitt stora huvud i mitt knä. Och när han tittade på mig innan han somnade så såg jag lugn i hans ögon för första gången på länge. Jag älskade honom otroligt mycket men det var mitt ansvar som hans människa att se till att han fick vila när han inte längre orkade leva det hundliv som han borde göra. Tycker du att jag gjorde fel? Två månader senare gick min mamma bort i cancer. Det var därför jag kanske gick igång lite onödigt mycket på din jämförelse Tetra versus människa. Och till TS ursäkta trådkapningen. Om din tetra simmar runt, äter och beter sig som en Tetra ska så är det bara att avvakta. Om du märker att den inte fungerar som fisk längre eller att dom andra fiskarna är på den så är det bäst att avliva.

#12 Tack för att du tog dig tid att be om ursäkt och förklara!

Håller helt med dig om att det är vårt ansvar som djurägare att se till att djuren får ett gott och värdigt liv och slipper lida. Det som jag reagerade på när jag skrev #4 var att det lät så "enkelt" att bara ta fiskens liv och det var där mina tankar om lidande och värdigt liv etc. kom in.

Självklart gjorde du inte fel som hjälpte din hundvän Nero hitta en lugn och fridfull plats. Förstår att det inte var enkelt och ett mycket jobbigt beslut. Du gjorde dock många försök till att finna en annan utväg innan du fattade beslutet och det är precis det som jag (kanske luddigt) ville få fram tidigare. Alla levande varelser tycker jag förtjänar att få leva hela sin - om än - begränsade livslängd. Ingen bör "tas bort" i förtid.

Givetvis ska man hjälpa sitt djur att somna in om det är det enda som återstår. Men för mig är det självklart att man gör allt i sin makt för att söka hjälp, försöka bota och, om möjligt, hitta andra utvägar först…

Hur går det i naturen med skadade eller sjuka fiskar,dom blir uppätna snabbt och slipper lida.

Så för fiskens skull bör den avlivas omgående när man ser att det är fel.

Den verkar faktiskt inte lida med tanke på hur pigg den är.

Neontetror är typiska offer för ögontjuvar. Alltså rovfiskar som norpar åt sig ett öga och äter. Eventuell om de slåss sinsemellan.

Det är relativt vanligt, tyvärr. Och så länge såret läker och fisken är pigg och kry hade jag inte avlivat.

Jag har i många år haft två neontetror med vars ett öga efter att en regnbågshaj åt ögonen. Den elaka fisken åkte omedelbart till ett nytt hem, och 5 år gamla gick tetrorna bort av till synes naturliga orsaker.

min mal yngel hade tappat en öga för nån fisk i mitt akvarium hade tagit/ätit upp den nog och då skrev jag nog en inlägg här att kommer den att klara sig och nu har den blivit större alltså 1cm större och klarar sig fint lika mycket som två ögon. så jag skulle säga att du får se om den klarar att äta och om den kan komma upp på ytan och äta maten så tror jag att den kommer att klara sig.