Idag gick jag till svenskan, och såg något som gav mig en chock. På ett bord, stod en liten, liten skål (tom) - där våran svenska lärare hade planerat att ha en Guldfisk i.

Det första jag sa var, 'nej, nej . . . nej'. Jag fick knappt ur mig några ord. Jag samlade mig, och började förklara rätt dåligt varför det var dåligt, jag var så chockerad. Har aldrig förut sett en skål sådär, det stack till i hjärtat. Jag visade länsstyrelsens lagar, och läraren gav med sig. 

Jag erbjöd henne några av mina egen odlade guppys, om hon köpte ett riktigt akvarium med filter, doppvärmare och något form av syresättning. Jag sa att 60 liter är det minsta hon borde skaffa, och hon sa att hon skulle leta. Vad jag hoppas nu är att hon inte kommer skaffa ett akvarium alls.

Nu är det så att jag inte riktigt tror att hon förstår varför det är dåligt, så jag kommer skriva en broschyr om det, och dela ut den till henne m.m. 

När jag kom hem, skratta min far åt mig. 'Jag äter fiskar!' sa han, och jag kände mig genast rätt förödmjukad att han fnittrade när jag berättade hur jag kände mig ner jag såg skålen med vatten.  

Må guldfiskar en dag inte bli så vanvårdade som dem blir idag. Låt alla fiskar generellt få bättre skötsel, och mer kunniga ägare.