Först ut får Sayid vara, en halvgammal, halvgrinig gubbe på 14 år. Han är en alldeles vanlig pleco (Pterygoplichthys disjunctivus) och min högt älskade ögonsten. Han är faktiskt min första fisk och jag är väldigt glad över att han fortfarande är med mig. Har haft honom sen han var en liten pytteskrutt men numera är han en stilig herre på 40 cm.

Såhär liten och söt var han en gång i tiden:

Sen växte han lite:

Och lite till:

Och tillslut blev det såhär:

Sayid är en långsint gubbe! Har man plockat upp honom ur akvariet (på grund av flytt till större akvarium till exempel) så kan han vara sur på en i månader efteråt. 

Han må ha lite humör men vem kan motstå en sån charmig pussmun?

Han är minst av de större malarna som bor i hans kar men det råder ingen tvekan om att det är han som bestämmer, gammal är äldst och tjurskalligare kan en mal inte vara. Det han inte har i styrka och storlek har han med råge i envishet. Han har förstås en favoritrot som verkligen är hans, och inga andra fiskar är tillåtna där under!  Gud nåde den som inte lyssnar när han varnar dem.

Sayid har varit med om mycket under sina år hos mig, han bodde bland annat ett tag i en uppblåsbar pool på 2 meter i diameter. 

Hans akvarium sprack nämligen och han var för stor för att ha i något av mina andra kar och min akuta lösning blev nästan permanent, för jag blev av någon anledning rätt förtjust i denna ganska opraktiska lösningen, haha. 

Hitta Sayid…

Sayid var dock väldigt nöjd med all bottenytan han hade tillgång till i sin pool! 

Vilka coolingar du har, nästan så man önskar att man hade lite större kar. ;)

Sayid har också lite skönhetsfel på grund av att han en gång för länge sedan hoppade ur sitt akvarium och blev liggandes på golvet i flera timmar. Han var torr, livlös och täckt av hundhår och damm var han när jag hittade honom, tillsynes stendöd. Jag stoppade honom i en vattenhink i ren desperation även om jag egentligen visste att han inte levde längre. 

Alla fenorna spratt ut på en gång och jag skyndade med att få tillbaka honom i akvariet igen.  Han var dock så skadad av att han blivit torr att yttre delarna av bröst-, rygg- och stjärtfenorna trillade av (ben och allt) även benplattorna trillade av på stora områden längs ryggen och lämnade bara stora sår efter sig. 

Vid det här laget trodde jag inte heller att han skulle klara sig, men bestämde mig för att vänta ut det ändå och hoppas in i det sista.

Sakta men säkert läkte han och benen växte ut igen.  Man kan fortfarande se vart benen i fenorna trillade av om man tittar noga då de inte återbildades helt perfekt, vilket inte är så konstigt - jag tyckte det var helt ofattbart att de kunde återbildas överhuvudtaget!

En annan gång låg han tillsynes död på rygg i akvariet när jag kom hem, jag skrek rätt ut kan jag vackert erkänna för den här odödliga evighetsfisken var inget jag ens var i närheten av beredd att förlora i förtid!

Jag samlade mig och gjorde mig beredd på att ta ut honom. Sayid vänder då på sig och sticker iväg så fort jag nuddar honom. Tydligen så hade doppvärmaren lagt av och i och med att jag gillar att ha det kallt inomhus blev det också väldigt kallt i akvariet. Sayid hade väl tappat energin på grund av kylan och trillat ner från roten och sedan blivit liggande så antar jag. 

Eller så drev fiskskrället med mig, inte vet jag, men han har inte spelat död något mer sen dess i alla fall.

Underbara bilder. Visst fäster man sig vid fiskar som man har haft länge. De blir som familjemedlemmar : )

#4 Nä, de bajsar så mycket, det är inte värt det, haha! 😛😍

#7 Åh tack! Ja, det blir de verkligen! ❤️

Sen så har vi vackra Joline, en så kallad guldfläckig segelfenspleco (Pterygoplichthys joselimaianus).

Hon var fruktansvärt mager (vilket tyvärr inte är ovanligt) när hon kom hit. 

Väldigt skarpa, vassa kanter och insjunkna partier över panna och bakom ögonen tyder på undernäring. Det kan vara svårt att se hull på malar som är naturligt kantiga i sitt utseende men såhär får det aldrig se ut!

Hon fick mat, mat, mat och mer mat. Sen fick hon lite till.

Fortfarande mager, men aningen bättre.

Hon återhämtade sig och fick äntligen lite mer hull.

Det börjar arta sig.

Sen satte hon igång och växa ordentligt!

Nämen titta, en sån tjockis?!

Hon har ett vackert register i sina färger tycker jag, när hon var liten och osäker märkte jag att hon "släckte" dem till en mer grön färg ibland. 

Det är tryggare under Sammys rumpa.

Hon fortsatte växa…

Och den vackraste magen har hon också, haha.

Sammy agerar stjärtstöd.

Och matte kan inte låta bli.

En ful fisk och en liten joselimaianus fastnade på bild.

Och så växte hon lite till…

Så blev det en stor, vacker tjej av henne tillslut. Jag vet inte om hon är färdigväxt riktigt än. Med sina dryga 40 cm så ska hon vara det, men det är möjligt att hon tänker växa lite till. Hon är bara 4 år gammal så vi får se om det blir större än såhär:

Joline har även ett humör som heter duga. Det är en bestämd dam och har alltid varit!

Jag brukar få slamsuga bajshögar, det blir så när man har 3 förvuxna och hungriga plecos i samma kar, man får städa – inte mer med det, MEN saken är den att allt som oftast ligger malen som är orsaken till bajshögen PÅ bajshögen (!) och då måste man flytta på malen, det brukar behövas en bestämd men mjuk knuff. 

Det är illa nog att malarna är så vana vid en att de knappt bryr sig när man puttar på dem, men Joline, Joline kan bli riktigt sur!

Hon ”puttrar” surt och hotar så som malar gör när något inkräktar på deras revir, har man inte vett nog att sluta knuffa på henne då så SMÄLLER det! Hon tar sats, och så stångar hon till handen allt vad hon kan så att den dumma människan som stör ska fatta att hon ligger bra där hon ligger. 

Människan fattar aldrig och jag tror Joline börjar bli trött på det. Jag lever i rädsla över att bli dränkt i sömnen (eller uppskuren på alla taggarna).

Jag som inte har några malar blir fascinerad av mönstret på kroppen på dem. Riktigt vackra. 

Den obligatoriska frågan då. Hur stora kar har du till dem? 😃

Och så här vi Sammy – Sammyskrutt, min älskade lilla flummiga pussunge till segelfespleco (Pterygoplichthys gibbiceps). 

Det här är världens goaste mal, andra kanske tror att de har den bästa men icke, Sammy är i särklass den mysigaste malen på denna jord. 

Han är så snäll och söt och han gör så mycket korkade grejer. Trots att han numera är störst och starkast med sina 45 cm i längd och gud vet vad i bredd 🤦‍♂️ så är det han som ligger längst ner i rang bland malarna som bor här – han kan inte vara seriös nog för de andra att ta honom på allvar. 

Det gör inget, han ska få ett eget kar där han kan få vara Flum-kung för sig själv när han blir stor och inte längre får plats bland de mindre, surare malarna i 720 liters karet. 

Sammy har ett alldeles särskilt sätt att be om mat – han dansar så fint framför glaset. Han får precis allt han pekar på, behöver jag ens säga det?

Dansande Sammy tigger mat.

Såhär liten var han när han kom, jag köpte han och Joline samtidigt, och han var inte i så mycket bättre skick han heller.

En ynklig liten sötskrutt.

Inte så mycket större men i betydligt bättre skick!

En sån fin Sammy-bebis!

Sen drog även han iväg:

Algtablettsfrosseri…

Och så blev han tjockare:

Mycket glad och smällfet Sammy mumsandes på räka.

Sen så blev han längre:

Sayid övervakar barnen i bakgrunden…

Och så växte han lite till…

Och vips så sitter man där men en fyraårig 45 cm gibbiceps som inte är i närheten av färdigvuxen:

#12 Ja, det är härliga krumelurer de har överallt på hela kroppen! 😍

Ett 720 (200x60x60) delar de här tre lite större malskrällena på. Har 3 stycken ytterfilter (fx6or) kopplade till det här karet (en till varje mal, haha) och innerfilter och powerheads på det…

Planen är att köpa ett större akvarium till Sammy så fort jag får möjligheten egentligen, eftersom gibbiceps blir för stor för att gå i ett 720 liters kar livet ut - det tar lite tid men de blir lika långa som ett sådant kar är brett tillslut.

Helst vill jag ha ett 250x90x60 cm (1350 liter) men jag är osäker på om jag får in det i huset den vägen jag vill så Sammy kanske får nöja sig med ett som är 1080 liter i så fall. :)

Jag tror han tycker det är ok så länge han får stanna kvar hos matte sin 😉

Vilken underbar tråd!! Härliga bilder och roligt att läsa om dina små monster

#15 ❤️Jag hoppas ju det, för släpper honom till någon annan gör jag ju inte frivilligt! 😃

#16 Tack, vad kul att du tycker det! 😊

Säga vad man vill om Sayid och hans gubbfasoner men han var fantastisk snäll och tålmodig med Sammy och Joline när de var små och sköra. Jag var orolig över att ha så små malar tillsammans med en fullvuxen i början, men Sayid var så försiktig med de små liven att den oron släppte nästan direkt.

Med den här storlekskillnade kan man inte vara nog försiktig.

Liten och stor.

Är man stor måste man vara snäll.

Sayid lät till och med de små liven simma rätt in i munnen på honom och ta hans mat! Något han aldrig skulle tillåta idag när de är större än honom.

Jag hade hjärtat i halsgropen första gången jag såg det här hända:

Jag kallar detta för "godispussar". Eller räkpussar.. men godispussar låter bättre!

Men Sayid delade gärna med sig till de små…

Joline vill också smaka på vad det nu är Sayid har.

Äkta räkpuss!

Småttingarna räkpussades en hel del de med:

Men när de blivit lite större kunde han svepa in och säga ifrån; att den där gobiten är minsann min! Han har dock alltid varit schysst även när han är grinig, hanär väldigt tydlig med vart gränserna går och varnar flera gånger innan han blir sur på riktigt.

Det här pusskalaset blev snabbt inställt av en hungrig Sayid som kommer flygande i bakgrunden…

Halvstora småmalar tigger mat vid ytan. Tyckte det var så kul när de började med detta, det är mysigt att mötas av sådana här snornosar. ❤️

Släpp ner maten då!

Sayid som är en slankare typ av mal än de andra två, har jag alltid tyckt se så fräck ut i rörelse, han sveper omkring som en haj!

Min underbara trio tillsammans genom tiderna:

Småttingar med snäll gubbe.

Det är bäst att hålla sig nära Sayid när det finns otäcka färgglada monster ovanför!

Guldfiskarna som syns på flera av bilderna var ett gäng jag tog emot från en butik som misskötte dem något fruktansvärt. De blir så stora och de var aldrig på Sayids lista över trevligt sällskap och jag fick ju kompromissa med temperaturen åt det varmare hållet för guldfiskarna, men han fick hållas tills de blev för stora och för många för mig att ha kvar (de ynglar av sig duktigt…). De fick ett nytt hem i en jättefin damm tillslut. ❤️

De var många… och då syns inte ens alla på bild! :O

Daglig "bajsugning" var ett måste när det såg ut såhär, kunde inte missa en dag utan att riskera vattenkvalitén trots all filtrering jag hade…

Det var inte kul att inse att jag inte kunde lösa ett enormt guldfisk-kar eller en damm åt dem snabbt nog och att det helt enkelt bara inte gick längre. Jag saknar dem väldigt för det är verkligen riktig goa matglada, sociala och klappvänliga fiskar, men Sayid tyckte iallafall det var skönt när de flyttade! 

Han kunde bli duktigt förbannad på dem faktiskt, de är rätt påflugna fiskar och de förstod inte alls vad han menade med alla upprepade varningar och även när de väl gjorde det så reagerade de inte tillräckligt snabbt, så t ibland gick topplocket på honom tillslut! 

Ännu en grej stackars Sayid varit utsatt för, tvingats dela hem med en hord guldfiskar… Så Sayid är nöjd nu när de är borta och guldfiskarna har det ju garanterat bättre nu de med. :)

Åter till trion:

Småttingarna börjar knappa in på dig Sayid!!!

Numera ser min älskade trio ut såhär:

Och ja, tror ni inte mina guldfiskar lik väl förbannat lämnade efter sig några yngel att minnas dem efter. Hittade dem i min slamtunna… Nästa guldfisksäsong kommer även dessa få ett nytt hem.

Så! Över till nästa mal på listan… Min kungliga Pankaka! Eller Palsternackan, eller Rune, jag har inte riktigt bestämt mig (andra namnförslag välkommnas) kärt barn har många namn! 

Han är en Royal Pleco (Panaque nigrolineatus) och är än så länge en ganska liten dretunge. Envis som synden är han dock och låter sig inte skrämmas i första taget nuförtiden. Jag vet inte vad det ska bli av honom när det börjar såhär redan i ung ålder. 🤦‍♂️

Äter trä gör han förstås också… i mängder. Större mängder än vad jag hade räknat med. Det är inte för intet de kallas för träätare… Han verkar inte förstå att alla de där rötterna jag släpar hem är svindyra! Det bästa är om man kan ge den här typen av mal ett ständigt nytt förråd av lite halvmjukt trä att mumsa i sig. 

Det är tur för honom att jag tycker han är så otroligt vacker!

 Även denna art blir riktigt stor och rejäl, men de växer ganska långsamt jämfört med t.ex gibbicepsen. Revirhävdande blir de också ofta när de är äldre så det är osäkert om jag faktiskt kommer kunna behålla denna skönhet, det beror på om han kan tänkas dela kar med Sammy i framtiden eller inte. Jag hoppas på att det ska gå.

Liten palsternacka i sin inkoppningshink:

Lika liten som mitt lillfinger!

Som det lilla rädda hjärtat slog…

Välkommen hem, pyttefisk!

Det här var det sista jag såg av honom på ett tag, han var en riktigt blyg liten rackare i början!

Hmm… någonting som blivit större skymtar bland rötterna…

En ovanlig dag där ers kungliga höghet lät sig beskådas:

Observera de växande odonterna på hans högra sida jämfört med…

Sen skedde det allt oftare:

… odonterna på hans vänstra sida som inte alls hänger med i samma takt? Haha!

Alldeles för lätt fisk att fånga…

Åka i handen är inte populärt, men håven är superläskig. Det är samma sak med många av mina fiskar, händerna är de vana vid men håven är fruktansvärd. Händerna simmare de bara rätt in i…

Också fick han tillslut hoppa i plurret med min trio:

Lovar dyrt och heligt att det är sista åka-i-handen-gången på länge för dig lille vän!

Snyggingen har här gjort sig hemmastadd i sitt nya kar och går (än så länge) bra ihop med resten av malarna. Det skymtar en Sammynos i bakgrunden.

Han gillar att sitta på det här stället i karet, uppsikt över hela rummet men ändå lite gömd i smyg. Joline i förgrunden:

Sen så bor här också slutligen två små Jättegrenmalar (Sturisoma festivum). Jag tror mig har haft turen att få en hona och en hane, då jag tycker mig se odonter utvecklas på den ena men inte den andra. Men det är svårt att se för de är så himla  små!!! Hade varit superkul att få yngel efter dessa någon gång i framtiden om det vore så väl! ❤️

Sivert…

Sture (som är mer gulaktig) och Sivert (som är lite mörkare) kallar jag dem för än så länge. Man kan se skillnad på mönstret också.

Dessa är ganska blyga men de börjar ta för sig mer och mer. De är viltfångade så det är inte konstigt att de är lite försiktiga, tycker jag. 

De är så himla fredliga och roliga att titta på då de har en hel del tokiga saker för sig och ett rörelsemönster jag inte är van vid. De hoppar och skuttar och svänger på sina små rumpor. Att de är så förbaskat söta med sina små uppnäsor skadar inte heller!

De var också magra när jag köpte dem och jag hade svårt att se om de åt ordentligt i början men de gör de och de har lagt på sig så jag hoppas på att de kan bli rejäla pinnar av dessa tillslut!

I inkoppningshinken:

Sivert till vänster och Sture till höger.

Såhär var hullet när de var nyanlända:

Sivert.

Sture.

Och här ser man en förbättring! Vilket lugnar en orolig matte åtminstone för stunden.

Äta bör man annars dör man. Bra jobbat Sture!

De kallas också för piskstjärtsmalar, vilket är väldigt väl beskrivande då de faktiskt piskar med sina långa, smala stjärtar! 

Piskelipisk.

En liten Sture ute och spatserar bland större malar:

Hippedihoppedi, finns det mat här tro?

De ska egentligen inte gå i detta karet. Men det akvariet jag i framtiden vill ha dem i går det hemskt glupska klätterfiskar i…

… som mycket väl kan tänkas provsmaka på dem så länge grenmalarna är såhär små. Så de är säkrare här. Men jag måste erkänna att jag ändå blir orolig när de små simmande pinnarna inte ens har en tanke på att akta sig för de större malarna.

Och på tal om det… Vad gör de små skrällena!?

Okej… fin gren du har hittat där Sture…

Sammy är inte en gren han heller men, men…

Jag ger upp!

Vilken underbar tråd! Här måste du ju fortsätta att uppdatera oss om deras äventyr, liv och leverne.

#24 ❤️Det ska jag! :D

Älskar den här tråden :D

En puttrande, fräsande och knuffande Joline fastnade på film vid ett vattenbyte. (Som beskrivet i inlägg #11)  

Hon blev sur på slangen när jag försökte suga bort bajshögen hon låg och ruvade på så jag kunde inte låta bli att retas lite med henne bara för att damen har ett sånt humör!  🤦‍♂️

Jag är överlycklig just nu!!! 🎈

Sture visade sig vare en hane, Sivert var en hona och nu har de bildat par och lagt rom! 😍 Jag är så himla glad!

Sture är en duktig pappa som vaktar rommen och fläktar den. Verkar som att Sivert tycker nog hon har gjort sitt.

Skrällena har dock lagt rommen bakom ett innerfilter, knappt 10 cm ifrån vattenytan så mina vattenbyten framöver får bli flygande eller yttepyttesmå men dagligen. Jag brukar normalt sett göra VB'n på minst 50% i det här karet… 

Jag har ingen aning om hur jag ska göra med dessa för att få ynglena att överleva men jag är väldigt, väldigt lycklig över att de i alla fall gör bebisar! :D Jag älskar de här roliga, supersnälla malarna och hade velat ha en hel hord av dem så de får mer än gärna bli fler. ❤️

75 ägg och en stolt pappa:

Härligt. Det ska bli spännande att se om det blir något av det hela 👍

Vilken rolig tråd, ser fram emot uppdateringar. Hoppas att det går bra med rommen och det blir några bebisar i alla fall. 🙂

Jag håller tummarna hårt för att det ska bli yngel och hoppar jämfota i iver! Vill att de ska kläckas nuuuu! 😂

Fast jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra för att ge dem bästa chans att lyckas ännu…

 Helst hade jag velat vänta tills äggen kläcks och då samlat ihop ynglena och sen ha dem i en yngelbox i akvariet bara, men jag är orolig över att det är för mycket cirkulation i karet för att de ska ha en chans om jag väntar på kläckning.  Tror att det är hög risk att de flesta blir insugna i något av alla filtrena. 😭

Alternativet är att försöka bedömma när de kommer kläckas och skrapa av äggen  innan kläckning så att de kläcks i yngelboxen istället. Men då kanske jag förstör äggen eller missbedömmer och tar dem för tidigt? :(

Håll koll och beräkna när de ska kläckas, jag skulle skrapa ner äggen kanske dagen innan beräknad kläckning och lägga dem i yngelsäkert akvarium 😊

Det här är helt sanslöst! Jag har haft sådan tur att det är helt sjukt!

Jag skulle bara kolla till äggen och ta ett kort på dem:

Nu ser man ynglena innuti äggen!

Och precis efter att jag tog kortet BÖRJADE DE KLÄCKAS!!! Så jag kunde bara slanga ut dem en efter en, vartefter att de kläcktes! 😮

Jag håller fortfarande på, det är tre kvar i äggen i skrivande stund, och jag vet inte om de är redo än så jag väntar.  Jag väntar även på att rymligar ska komma fram och visa sig! Medans jag väntade byggde jag en yngellåda att ha dem i:

De bör vara säkra i denna. Har inte riktig kommit fram till hur jag ska säkra den i akvariumet än. Vattnet piskas på rätt duktigt i 720 liters akvariumet så jag måste få fast den ordentligt på något vis.

Här kommer lite bilder på de små underverken😍:

Några få yngel är ljusa. I övre, vänstra hörnet skymtar ett sådant yngel.

Superduktiga pappa Sture:

Sture har blivit väldigt skäggig på sistone. Haha.

Nu ska jag fortsätta fixa med ynglena så att allt blir så bra som möjligt för dem. 😍

Så, nu är allt helt klart och ynglena är i sin barnkammare! 

Också har vi vackra mamman, Sivert (med världens längsta stjärt…):

Jag har ju inte skrivit om totalkalabaliken som skedde i detta karet för ett tag sen ser jag ju!? Min älskade snornos Sammy verkar nämligen ha blivit vuxen 😭och tonnårsrevolten var allt annat än trevlig!

En morgon så möttes jag nämligen av att Sammyskrutt låg mitt i karet med bruten fettfena, trasig stjärtfena och skrubbad nos och jag blev förstås helt förfärad! De här tre stora åbäkena till malskrällen kan smågruffas ibland men de har aldrig skadat varandra innan!

Här ser man den brutna fettfenan :(

Sammys beteende stämde inte alls med en fisk som åkt ordentligt på däng och förlorat fajten dock. Han såg riktigt stolt ut - som om han visade upp sig. Han simmade även fram när jag kom men istället för att tigga godis var det mer som att han utmanade mig (!?) och visade upp hur stor och stark han var! Verkligen superkaxig.

Så då fick jag nästan panik och kollade genom de andra malarna istället - för ser vinnaren av ett slagsmål ut sådär bådar det inte gott för motståndaren, tänkte jag. Men det var inte en skråma på någon av dem, underligt nog men tack och lov!

Hursomhelst, Sammy var helt överjävlig ett tag efter detta - totalt kaos i karet med en tvärilsken gibbiceps, han var så odräglig! Sayid verkar leva i total förnekelse över att detta någonsin har hänt. Joline var rätt osäker och chockad över det hela och skydde Sammy om pesten ett tag. 

Sammygalenpanna lugnade ner sig när han väl kände sig trygg med att han inte skulle hamna längst ner i "rangordningen" igen. Jag ser det iofs lite som att han stod upp för sig själv och försvarade sin rätt att existera, för att leva med Herr Grin-Olle och Fröken Sur-Pelle kan inte varit en dans på rosor alltid. 

Sayid är väl egentligen fortfarande herren på täppan (Jag är ärligt talat imponerad över det!) men Sammy får inte bråttom bort som han fick förut om den lille skiten fräser till över något, det tas med en nypa salt och en knuff tillbaka och sen är det över och även Joline är mildare i humöret nu. De verkar lugnare, mer tillfreds och de respekterar varandra bättre nu tycker jag. Jag gillar den nya dynamiken.

Jag är däremot väldigt förvånad fortfarande! Sammy är verkligen den mest flummiga, oseriösa, knäppaste mal jag någonsin har haft. Jag förväntade mig inte alls det här och nu så har han helt plötsligt blivit en stor pojke! Det är lite bitterljuvt.🌺

Just nu är han på tok för intresserad av yngelbaljan… 

"Vad är det för något matte? Vad ÄR det?!"

Sayid var också med och undersökte…

Fundersamma, nyfikna malar.

Ojojoj, verkar ha gått hårt till i karet ett tag där, men tur att det gick bra iaf :)

Grattis och lycka till med ynglen också :D

#36 Ja, det var riktigt otrevligt! Glad att tokstollarna redde upp det utan att jag behövde flytta på någon, men hade jag haft ett till tillräckligt stort kar redo hade jag antagligen särat på dem när Sammy var som ilsknast… Det var åtminstone lätt att skapa flyktvägar åt resterande i och med att Sammy är såpass mycket större. Det är en risk när man tar när man har sådana här malar tillsammans, de är allihopa revirhävdande arter i grund och botten. Egentligen borde man vara förberedd på att separera dem om de börjar bråka, men det var jag inte. Tack! Jag är lite nervös över om jag kommer lyckas få i ynglena tillräckligt med bra mat sen när gulesäcken är borta men jag ska göra mitt allra bästa! :)

Jo, de är lite revirhävdande. Har 2 stycken själv, visst bråkar de ibland, men än har jag inte sett några större skador på dem. Har också den fördelen att den ena är bra mycket större än den andra, och den "lilla" (15-18 cm) kommer in i "tunnelsystemet" och grottorna som rötterna i karet bildar, det gör inte den andra ;)

Men jag har också märkt en ganbska kul sak med dem. De "skyddaar" och tar hand om varandra när FH är som ilsknast på allt och alla. Han "ger sig på" den lilla ibland, men då kommer "storebror" och hjälper till och lägger sig imellan ;)

#38 Haha, vad sött - FH's kan man ju verkligen behöva skydda sig ifrån så det är nog bara bra att de samarbetar där iaf! :P 

Väldigt glad över att mina verkar ha bråkat klart helt och ligger i malhögar nu istället! Jag älskar malhögar, det ser så mysigt ut.😍

Jag har börjat erbjuda bebbarna lite foder nu. Repashy och tillväxtfoder för Guldfisk har jag testat men de vill inte äta, gulesäcken är väl inte helt borta än men den borde försvinna snart.

De är så söta!

Fina föräldrarna:

#39 Jo så är det ju , men som tur är så är han ganska fredlig av sig :). Han får dock nåt tokryck i mellan varven. Han har åkt på en smocka av "storebrors" stjärtfena i mellan åt, och då brukar han ge sig ganska omgående 🙂

Ynglena är nu en vecka gamla! Hurra! Första veckan ska vara den svåraste men hitintills har inga dödsfall inträffat. 🥳

Tyvärr verkar det som att dessa yngel inte är helt lätta att dra upp efter vad jag har läst - de  ska tydligen vara både känsliga och kräsna och det är lätt att tappa dem, så jag kommer inte våga ropa hej på länge än.

Jag matar bland annat med uppblötta hikari carnivore pellets (högt proteininnehåll främjar tillväxten när de är små) och repashy soilent green, de har även algbeklädda pinnar att gnaga på om de vill. 

Fast vissa av dem är fortfarande lite korkade och sitter gärna på kanterna av yngellådan och gnager på plasten istället…🤦‍♂️ De äter ju uppenbarligen av det jag ger dem också men de syskona som är lite smartare växer snabbare än "plastgnagarynglena" som slösar tid och energi på att putsa rena rutor!

Så det bästa är nog att förbereda en yngellåda i förväg - som då är full med alger så att vart de än gnager så får de alltid i sig mat :). Jag har ställt ut en sådan i solen - är nyfiken på hur lång tid det tar att få den algbeklädd.

Jag gillar egentligen inte malar men varje gång jag läser den här tråden så gillar jag verkligen malar. 

De här ynglen är speciella. Det är ett säreget utseende på den här arten : )

Thihi, men vad fint!❤️ De har sin charm, de små liven. 😍

Ja verkligen! Denna arten lyckas på något märkligt sätt med att se både lustig, konstig och ful ut samtidigt som den också är fantastiskt vacker och sockersöt?! 🤔

Försämrat råvatten på grund av torkan, driftstörning som tömde vattenverkets ledningar och vips, så fick vi E.coli i kranvattnet! 

Så jag vågade inte byta vatten förän jag fick svar på om E.coli var farligt för fiskarna (det är det inte). Sen blev jag misstänksam över om de tänkt hantera E.colin med kemikalier (t.ex öka på klorhalten) så då vågade jag inte byta vatten då heller. Det visade sig att de bara spolar rent ledningarna som åtgärd. ☝️

Sen rymde mina yngel! Jag hade inte satt fast yngellådan så säkert som jag trodde nämligen, och ena sidan hade sjunkit under vattenytan så de kunde simma ut. 

Det är inte lätt att hitta pytteyngel i ett 720 liters kar fullproppat med rötter!

Så 58 stycken yngel har jag i min yngellåda nu och jag håller tummarna för att fler ska komma fram. Gänget som är kvar har iallafall superduperaptit och äter som hästar. 2 veckor gamla och 2 cm långa har de blivit.😃

Usch inte roligt att det blir problem med kranvattnet. Men skönt att det inte var/är någon fara för fiskarna.

Jag har fått ännu mer yngel… 🤦‍♂️

Mitt pisktjärtspar menar allvar med föräldraskapet tydligen! Skulle mata och rengöra yngelburken igårkväll och då sitter det ett helt gäng småttingar utanpå yngellådan!

Den här nya kullen är supersnabb och sjukt duktiga simmare. Jag har fångat in de jag kan, resten får klara sig bäst de kan för de är faktiskt helt omöjliga att få tag i! 

Några småttingar bland de lite älde.

Jag stortstädade och möblerade om lite i karet också så nu är alla plecosarna skitsura på mig.😟

Fångade en av min älskade Sayids många egenheter på bild, han gillar att hänga på grenar och chilla nämligen:

Han ligger alltså blixt stilla på det här viset. Det ser ut som han svävar i luften tycker jag!

Oftast ligger han såhär, med gullenosen vänd mot rutan. Och nej, han har inte vita prick - han har bara dekorerat sig själv med sandkorn av någon anledning.

Den här skitstöveln var ute och visade sig en sväng också. Ja, han är en skitstövel, han är så fin men inte vill han komma fram och visa sig inte! Ytterst sällan får jag beundra Ers Kungliga Höghet, på hans villkor förstås och då under en mycket begränsad tidsrymd - sen räcker det tydligen!

Så roligt att läsa dina små berättelser! Kul med fler yngel hoppas de klarar sig! ❤️😍

Jättefina malar och rolig tråd. 🙂

#47 Tack! <3 Det hoppas jag också! #48 Tack så mycket! :D

Wow vilken rolig tråd! 😁 det här vill jag läsa mer om 😍

Länge sen jag uppdaterade här! Alla malarna lever och mår bra, av ynglena överlevde bara några stycken ur de första två kullarna, här är en bild på ett av dem tillsammans med en yttepytte nyckläckis!

Edit: äsch får intebilden att funka

Nu tror jag det gick!

#52 Nämen, kolla vilken liten sötis 😍

Välkommen tillbaka :)

Vilken liten sötnos 🥰

Hur går det med spökena 😊

#53 Javisst är de så otroligt näpna när de är sådär små, sen blir det långa knepiga pinnar av dem! Haha :D

#54: Tack! Just nu har jag bara några stycken spöken kvar, de har blivit gamla och gått bort, har ju haft dem så himla länge och de fångas ju ofta fullvuxna.

De som är kvar verkar må bra och beter sig som vanligt ändå, trots att de såklart helst skulle vilja ha sitt rejäla stim, det vill jag också, men pga covid har det inte blivit några akvarieaffärsbesök.

det är synd att man inte kan gå¨och handla som man vill nu i dessa tider. jag skulle vilja ha fyllt på både hörnakvariumet och malawitanken.
Malawina är bara några stycken kvar nu :/